28 Februari

Fy, vilket tröttväder. Grått, regning, ruggigt. Känns som en dag man mest vill sova bort. Men så har i stort sett hela januari och februari känts för mig. 
 
Blev sjukskriven ifrån min utbildning i januari, på grund av att jag under vintern haft stora problem med värk i kroppen samt problem med magen. Men värken i ländrygg och höfter har nog varit värst. Ett tag var det så illa att jag blev liggande när jag kom hem från praktiken och Jonas har fått sköta en stor del här hemma som Metallica och fysiska saker som att bära tvätt upp och ner till källaren tex. Har nu gått många vändor hos både läkare och sjukgymnast, samt gjort en gastroskopi av magen, men har inte fått något direkt besked om vad som kan ha varit eller är felet med mig. Magproverna får jag svar på om fyra veckor. 
 
Men nu har det äntligen börjat vända i alla fall. Efter att ha haft möjlighet att vila och långsamt stärka upp kroppen med sjukgymnastik känner jag själv att det börjar närma sig en bättring. Den ständiga värken i höfter och svank är så gott som borta, likaså de där hemska topparna i smärtan som brukade komma efter en dag med mycket stillastående. Är fortfarande både trött, stel och öm, men inte i samma utsträckning som jag var innan. 
 
På måndag ska jag äntligen få ta tag i blommorna igen, då åker jag ner till skolan för fyra veckor med utbildning. Ska bli så skönt att få komma igång igen, samtidigt som det känns nervöst. Jag har ju missat så mycket. 
 
Har letat runt efter en ny praktikplats de senaste dagarna, och nu har jag förhoppningsvis hittat en som jag tror kommer att passa mig väldigt bra. Har beslutat att vara på ett mindre ställe för att förhoppningsvis klara kroppen bättre och så även för att få testa på en annan del av blomsterbutiksjobben. Hoppas att min sista tid med utblidningen ska bli precis så som jag vill ha den och att jag ska lära mig massor de här månaderna som är kvar. 
 
 

Sötåsen, dag 1

Hej hopp! Fösta skoldagen vankas idag, klockan ett ska jag träffa mina floristpolare och lärare, spännande! Har redan hunnit bekanta mig med lärarna dock, jättetrevliga båda två :)
 
Resan hit gick smärtfritt, förutom en äckligt tung resväska. Tåget var ersatt med buss en sträcka pga trasig räls och där fruktade jag för att jag skulle missa min anslutning i Hallsberg, men det gick bra. Tåget kom i tid och snälla Ann-Christin på Internatet kom och hämtade mig på stationen. Installerade mig i mitt rum, packade upp och bäddade sängen, skypade med Jonas och sedan blev det en dusch och ett par avsnitt TBBT i sängen. Sov som en stock och hade riktigt svårt att ta mig ur sängen i morse, men vaknade till ett Töreboda med strålande sol. Getterna i hagen utanför mitt fönster viftade glatt på svansen som morgonhälsning.
 
Gick ett varv runt området och bekantade mig med byggnaderna. Sedan blev det frukost/förmiddagsfika och nu ska jag strax upp och äta lunch. Fy vad roligt att det äntligen är dags, och än så länge trivs jag hur bra som helst här. Bor i ett litet rum med säng, skrivbord och garderober, och delar pentry och toalett/dusch med tre andra rum, som troligtvis skulle vara tomma i alla fall ett par veckor. Lite skönt att kunna rå sig själv utan att störa/bli störd faktiskt. I "lägenheterna" runt omkring flyttar folk in för fullt, gymnasieeleverna som ska gå naturbruk.
 
Nu ska jag kila upp till matsalen och käka lite kycklinggryta. Adjö!

Skolstart

I morgon bär det av mot Töreboda och skolstarten på Floristutbildningen. Shit så spännande! Ikväll varvar jag packning med att mysa med hunden och längta efter sambon som är på festival. Det mesta har hittat ner i resväskan men täckte, kudde och lakan är kvar att packa. Hur nu det ska gå. Tur att jag köpte vakuumpåsar på Rusta, en lifesaver i det här fallet! Annars hade det nog aldrig gått.
 
På måndag börjar skolan och då väntar fyra spännande veckor på plats i Töreboda. Därefter börjar nästa spännade moment; butiksveckorna som lärling. Kan glatt säga att jag fick min önskeplats på Mobackes och jag ser så mycket fram emot att få komma dit och se hur de jobbar och lära mig. Är så tacksam för att jag får vara där.
 
Kommer att vara nere två veckor i sträck nu, sen kommer jag troligtvis hem över helgen för att sen åka tillbaka och göra ytterligare två veckor. Annars går jag väl under utan mina älsklingar.
 
Ser så himla mycket fram emot att börja, och har ingen aning vad jag har att vänta mig. Om det kommer att kännas helt rätt eller inte. Men det tror jag nog. Så i morgon kväll vid den här tiden sitter jag förhoppningsvis på mitt internatrum. Internatföreståndaren skulle vara så snäll och hämta mig vid tåget. Det lyfte en enorm oro från mina axlar, tänk vilka fina människor det finns!
 
Nu ska jag packa det sista som går att packa för ikväll (smink och mobilladdare får vänta till i morgon) och sen ska jag mysa upp mig i soffan med en kopp te och Metallicabus. Hur ska jag klara mig utan min gofia?
 

Bild från min och Metallicas skogspromenad i veckan.
 

Junikväll

Sommarkväll på balkongen. Junivärme. Hunden sover med huvudet på min fot. Bredvid mig på bordet står en skål som nyss innehöll jordgubbar och lättvispad grädde. Vi kom nyss in från en lång promenad runt byn. Kvällen är varm och tyst. Bara bilarna hörs från gatan, ibland nån enstaka fågel.
Sommaren när den är som bäst. Livet när det är som mest.

Oron för framtiden är borta. Jag vet vad som väntar i höst. I augusti åker jag mot Töreboda för att påbörja mitt år som floristlärling. Det löser sig. Det nattsvarta tvättas bort. Det kommer kanske att ordna sig trots allt.

Jag fortsätter att njuta av kvällen. Av lugnet, värmen, sommaren. Det enda som saknas är Han som jobbar kväll. Men snart har han semester.

All is well.

Mattes hjärta






Mattes goaste hund, som jag älskar dig. Att få vakna på morgonen och känna att du ligger tätt intill mig. Se hur glad du blir av att se mig och bara kramas, mysa och gosa. Få en massa härliga pussar på händer och armar och sen vill du helst ligga kvar och mysa mer när jag går upp. Älskade Metallica ♥

Dags för valpkurs!

Idag ska vi äntligen få börja vår valpkurs, vad spännande det ska bli! Jag gick en tur till brukshundsklubben med Metallica i morse för att se var den låg, så då passade vi på att se oss omkring och träna lite så att allt inte är helt nytt ikväll.
 
Passade även på att prova ett par agilityhinder som stod där. Vet ju inte vad de kallas men det var en väldigt tvär "ramp", ett vipphinder och en "bro" av något slag. Den branta väggen grejade hon på en gång med en godis som lockning, och vippbrädan tog hon också fastän hon hoppade av lite för tidigt. Bron däremot gick hon bara halva, sen tyckte hon att det räckte och hoppade ner. Kanske får testa lite agility med henne framöver. För några dagar sedan lekte hon och hoppade över husses ben också, så hon kan om hon vill, vår lilla fröken.
 
Nu har hon suttit/legat i hallen och väntat på att husse ska komma hem i över en timme, men nu kom han äntligen!

En fullspäckad helg

Hjälp vad länge sedan jag skrev något. Skyller på att jag mest surfar på surfplattan nu för tiden och den är ingen höjdare att skriva blogginlägg på. Här rullar dagarna på, på fredag vankas det skolavslutning för min del, men jag jobbar på vad jag ska sysselsätta mig med i höst och håller tummarna för att allt ska gå som jag vill. Men mer om det när det börjar klarna.
 
Helgen har varit helt underbar! I fredags var jag på avslutningsmiddag med min fina responsgrupp hemma hos Carina i Bollnäs. God mat, gott vin och en massa skratt och snack. Superhärligt! Kommer bli så himla sorgligt att skiljas ifrån dessa fina människor, men vi får allt se till att hålla kontakten så att vi får veta hur det går för varandras texter.
 
I Lördags fick vi besök av Sandra med hundar på förmiddagen, så Metallica fick leka med Lempi. Det är då man inser hur stor hon börjar bli, hon var lika hög som Lempi i mankhöjd! Vår lilla fislisa, bara 4 månader. Var ska det här sluta?
 
När de hade åkt drog jag iväg på en loppisrunda och gjorde några små fynd. Bland annat ett par små dukar, en liten kruka och ett kaffefat med dekoren Blå Aster. Stannade till hos mina föräldrar och fikade och myste med mitt näst äldsta syskonbarn Edvin som fyllde två år för två veckor sedan.
 
På kvällen tog jag och Jonas med oss Metallica och gick ner till fotbollsplanerna så att hon fick springa och leka lite, plus att vi tränade inkallning och lite annat nyttigt, och hon är så duktig att ha lös, kommer fint om man ropar på henne (så länge man har godis, förstås)
 
På söndag var det mors dag, så vi började dagen med att åka till mina föräldrar för att lämna blommor till mamma. Det blev fika i trädgården och Metallica fick vara lös hela tiden. Hon höll sig för det mesta hos oss, förutom ett par utsvävningar över den nedklippta häcken till grannens tomt, men överlag funkade det bra. Vi har brukat binda henne med ett långt rep annars för att slippa passa på henne hela tiden, men i och med att hon blir bättre och bättre att ha lös så fungerar det ju, och det tycker jag är kul. Blir så stolt över henne och allt hon lär sig.
 
Vi åkte sedan hemåt för att äta lunch hos Jonas farmor och vidare till Jonas föräldrar för middag. En riktigt fullspäckad helg med en massa familjemys. Precis så som jag vill ha det. Skulle inte byta bort att bo såhär nära våra familjer för någonting i världen.
 
 
 
 
Några äldre bilder på husse och Metallica, de nyare hade jag visst inte lagt in från kameran än.

Lugnet efter stormen

Vaccinationen igår gick bra, Metallica pep just när hon fick sprutan, men sen var det bra igen. Dock är hon inne i en pipig fas och går runt här hemma och gnäller för ingenting, så jag var inte direkt förvånad över att hon pep till.
 
Efter besöket hos veterinären tog Jonas med sig Metallica hem medan jag stannade kvar hos mamma och pappa och fick hjälp med deklarationen och att byta till sommardäck på bilen. Pappa konstaterade att stötdämparna behöver bytas, så läre fixa det innan besiktningen. Annars funkar den bra, min gamla skrutt Uffe :P Får skämma bort honom med en rejäl rengöring i helgen, det behövs.
 
Var fruktansvärt hängig och trött igår, med en vansinnig huvudvärk, så jag la mig på spikmattan en sväng medan Jonas lagade mat. Han var snäll och tog Metallica hela kvällen igår så jag fick vila min spända axel. Ska bli så skönt att gå iväg på massage i morgon. Sen har syster-yster klädparty ikväll, får se om jag orkar ge mig iväg på det eller om jag ska stanna hemma.
 
Metallica har varit riktigt snäll och duktig idag, vi gick upp vid åtta och istället för att gå och lägga oss igen efter hennes frukost så stannade vi uppe. Har försökt att hålla allt så lugnt som möjligt idag då hon varit väldigt stressad och uppe i varv de senaste dagarna, och det har funkat. Det får bli några lugna hemmadagar ett tag nu så att hon får ta igen sig lite. Det tog nog på krafterna att utsättas för hela min familj, med tre småbarn på 1, 2 och 3 år, i helgen.
 
Och just det, i morgon har hon varit här i en månad. Tiden går så jäklans fort!
 
Bild från 17:e Mars, dagen då vi hämtade hem henne. Lillskruttan med hängöron <3

Puh!

Det är inte helt lätt att vara valpägare alla gånger, särsklit inte med en Metallica som är både envis och ihärdig. Det har slitits både ett och annat hårstrå i helgen (på mitt och sambons huvud, bör kanske tilläggas), samtidigt som hon emellanåt har varit hur lugn, go och harmonisk som helst. Valp i ett nötskal, kanske? Det frestar på lite att inte riktigt veta om det är såhär det ska vara, om alla går igenom sådana här stunder eller om det är vi som gör något fel. Jag är ju så frukatsvärt rädd för att misslyckas, i allt, men särskilt när det gäller fostran för min älskade, lilla hund. Jag vill för allt i världen att hon ska ha det bra och växa upp till en trygg och glad hund.
 
Bitandet är något vi försöker få bukt med. Jonas är fredad eftersom han gjort klart vem som bestämmer för länge sedan, men jag är fortfarande utsatt, även om det har blivit bättre. Och i takt med att hon växer når hon ju upp både här och där, så nu når hon att få upp nosen på köksbordet om hon slänger sig upp på bakbenen, något vi inte tolererar. Men att pränta in det i lilla fröken är allt annat än lätt.
 
Igår kväll var hon riktigt uppstressad och körde ett rejält rejs i samband med att vi skulle äta och att hon skulle få sin mat. Det är alltid lite extra hektiskt just de stunderna, Metallica tror ju att hon håller på att dö om det tar två minuter extra för henne att få sin mat, haha. I samband med det så hinkade hon i sig vatten, så pass att vi fick stänga till köket där hon har vattenskålen. Jag sa till Jonas att det här kommer att sluta med att hon kräks, och mycket riktigt. Klockan fyra i morse (efter att jag drömt mardrömmar om spyor, ironiskt nog) vaknade jag av att hon hulkade och hade sig och lade en rejäl kräka på filten i sin korg. Jippie. Jonas fick hjälpa till att torka och ta reda på filten medan jag och Metallica gick ut en sväng. Sedan somnade hon om som om inget hade hänt och hon har inte visat några tecken på att må dåligt i övrigt, så det var nog en stressreaktion.
 
Idag ska vi till veterinären för vaccination. Hoppas det går bra. Kan tänka mig att det blir lite gnäll (vi har ju en dramaqueen, som de flesta eurasier) men det ska nog inte vara några större problem.
 
Nu ska jag njuta av lugnet en stund medan Metallica sover, innan nästa ryck drar igång.
 
Mattes knäppis, älskar dig i alla lägen!

Tiden går fort!

Shit vad dagarna går! Påsken flög förbi, men den har varit riktigt härlig med fint väder och massa mys med våra nära. Vi har hunnit med att fira med både min och Jonas familj och Metallica har fått hänga med på massa bus.
 
Och så har jag hunnit med att bli faster igen, till en liten tjej som ska heta Agnes, vilken lycka!
 
Igår blev Metallica 10 veckor och vi fick besök av min bästa kompis, hennes kille och hennes två mysiga hundar. Metallica blev bortskämd med nytt godis och vi fick den nya buren och fällen som hon ska ha i vår kombi, nu har hon en bur som kommer att passa även när hon blir större. Metallica tyckte att det var jättespännande att träffa Sandras hundar, men de var inte lika överförtjusta i henne. Men det kommer nog när hon blivit lite större och de har hunnit lära känna varandra. Kul att Metallica var nyfiken och ville hälsa och busa med Lempi och Takida i alla fall, hon är inte så blyg av sig, även om hon kan backa lite i början när hon möter någon ny, men för det mesta går hon fram och hälsar sen.
 
Vilken dröm hon har varit att gå med i koppel idag. Kan det bero på det smaskiga godiset som hon vet att matte har i fickorna nu? Hon lär sig fort, lilla damen.
 
 
Lempi och Metallica

En vecka med Metallica

Dagarna går så fort och nu har lilltussan redan varit här i en vecka. Och hon växer så det knakar, tycker hon blir högre och längre för varje minut nästan. Hon är så duktig och lär sig nya saker nästan varje dag. Vi tränar sitt, stanna, hopp, kom hit och sånt om dagarna, och att hon ska gå fint i kopplet och vara uppmärksam på mig. Och det går framåt! Däremot vill hon gärna bita i sånt hon kommer åt, som mina händer och fötter. Det är inte helt lätt att vara valp med tänder som kliar.
 
Idag har vi varit till mina föräldrar i Runemo. Hon åkte jättebra i bilen, trots att det är en och en halv mil dit. Hon sa inte ett ljud varken på vägen dit eller hem utan la sig snällt i buren. Hon var lika lugn där som hon var hos Jonas föräldrar. Kikade runt, hälsade på mamma och pappa och busade lite. Och så fick hon gå ut och springa lös på baksidan. Oj, vad skoj det var! Så fick vi öva lite inkallning också. Det gick bra för mig (hon är van att jag har godis i fickorna och att hon får av mig när vi är ute och går) men inte lika bra för Jonas. Så de får träna och han får börja gå med godis han också.
 
Hon sov under köksbordet medan vi åt grillat och sen somnade hon som en stock i ett hörn i vardagsrummet så vi fick väcka henne för att åka hem. Det är så skönt att det funkar bra att ta med henne i bilen och hem till folk. Vi var till Jonas morfar och hälsade på igår, han bor bara två hus ifrån oss, och där fanns det både det ena och det andra att smaska i sig som han hade tappat på golvet, så där trivdes Metallica.
 
Sen har Metallica träffat en liten hundkompis i porten bredvid som hon brukar leka med om kvällarna. Igår var vi på väg in när den hunden kom ut, och Metallica stannade innanför porten och vägrade att gå därifrån, hon skulle ut och leka med sin kompis, så det var bara att gå ut igen så hon fick busa av sig. Och om en vecka kommer Sandra och hennes goa hundar, det ska bli så kul att se dem tillsammans, och se om lillbusan kan lära sig lite av tant Takida och fröken Lempi.
 
Ska ta och lägga in bilder från kameran någon dag, till dess får det duga med instagrambilder på lillfia.
 
Bekväm sovställning? Skit samma, bara jag får vara där matte är!

Hundlivet

Ja, vad kan jag säga om det nya livet som hundägare? Det är hur bra som helst!
 
Metallica är verkligen en mysig och beskedlig valp. Hon är rumsren och sover hela nätterna, hon älskar att mysa och vara där vi är (allra helst där jag är) och tar de flesta nya situationerna med ro. Idag fick hon följa med till Jonas föräldrar för att fira Jonas pappas födelsedag tillsammans med några släktingar. Vi pratade lite fram och tillbaka om hur vi skulle göra, men eftersom hon varit så lugn och trygg hemma så tänkte vi att vi provar och ser var som händer.
 
Den korta bilresan dit gick utan problem. Lite pip i början över att behöva sitta i buren, men det gick över. Och väl där reagerade hon inte nämnvärt på att det var nytt folk och ett nytt ställe. Hon gick ett halvt varv i huset, tog sig en titt på de som var där, sedan somnade hon under köksbordet och sov i en och en halv timme. Vi fick väcka henne när vi skulle åka hem. Våran duktiga tjej!
 
Att gå i trappen har hon fått häng på, det var lite problem med att gå nedför första dagen, men det lossnade fort. Samma sake med att hoppa ner ur soffan och sängen. Hon pep lite och trampade runt innan hon vågade hoppa ner, men nu går det utan vidare. Sen har vi ganska hala golv eftersom de är nylagda, så hon glider in i både det ena och det andra när hon kommer med fart.
 
Att skaffa hund är utan tvekan det bästa vi har gjort, och vi har fått en helt underbar valp med en stor grundtrygghet och med en bra "basträning" hemifrån. Jag menar, hur många får hem en rumsren valp på 8 veckor? Vi har verkligen haft tur!
 
Nu ska jag och lilla tjejen gå ut en sista gång för ikväll. Jonas har redan lagt sig, både han och jag känner oss lite hängiga så kanske har vi en förkylning på gång i familjen. Man kan ju hoppas att vi slipper!
 
God natt från Metallica

Hon är här nu

Äntligen är hon här hos oss! Vår älskade, efterlängtade Metallica! Det är nästan svårt att begripa det. Vi fattade nog inte riktigt att det var dags att få hem henne förrän vi parkerade på gården hos kenneln och alla glada hundar kom och hälsade på oss. Vi fick skriva papper och få några sista tips och råd samt en ryggsäck med mat, koppel och andra nyttiga grejer. Sen bar det av hemåt.
 
De första kilometrarna var hon orolig och ville inte riktigt komma till ro, men efter att ha fått kissa av sig på en rastplats somnade hon bredvid mig i baksätet och sov sen nästan hela vägen hem. Hon var så tyst och lugn och snäll hela vägen i bilen.
 
Inte utan min gula bil!
 
När vi kom hem så kikade hon runt och var allmänt nöjd på en gång. Trappen upp till lägenheten var väl största hindret och den jobbar vi med nu, att gå upp går bra, men ner vågar hon inte riktigt. Men det släpper väl så småning om. Hon åt med god aptit och somnade gott med oss i soffan, lekte en stund, var ut och kissade, lekte lite till, somnade osv. Som om hon alltid hade bott här.
 
Natten gick också jättebra. Det var nog jag som hade svårast att komma till ro, haha. Metallica gnydde ett par gånger men somnade om efter några klappar. Hon gläfste och hade sig i sömnen ett par gånger, men sov hela natten igenom tills Jonas gick upp vid fem i morse. Då var de ut, hon fick frukost, de var ut en gång till och sen kom Jonas och la henne i sängen med mig, och hon tittade inte ens upp när han öppnade ytterdörren och gick till jobbet. Vi sov till runt sju, gick ut och rastade och sen somnade vi om i sängen till halv tio, då jag klev upp och åt frukost medan Metallica sov vidare.
 

Morgontrött liten tjej
 
Nu sover lilla trollet vid mina fötter, och vi längtar efter att husse ska komma hem från jobbet. Tror husse längtar minst lika mycket. Ikväll får nog riktiga kameran komma fram också, till dess får det duga med bilder från instagram (@Walkonred om nån vill följa)

Vårnytt

Det fick bli en ny design också. Bara sådär ändå. Får se om jag håller fast vid den eller ändrar snart igen. Kanske en annan bakgrund, ett annat tema, en bättre header. Vi får se, men till dess så får det se ut såhär.

Vårkänslor

Jag tog sovmorgon idag. Igen. Halsen spökar morgon och kväll, och jag har varken tid eller lust att bli sjuk (har man någonsin det?). Men jag släpade mig upp kring halv tio, åt en yoghurt, drog på mig vindbyxorna och mössan och gick ut i vårvädret. Det har varit perfekt promenadväder i flera dagar nu. Och jag hittar hela tiden nya vägar och gator i min "nya" hemby där jag sen kommer att kunna gå med lilla vovven. Det är ju en bonus. Lägg ihop det med det fina vädret och alla fina hus, allt ifrån nyrenoverade villor till gamla, charmiga Hälsingegårdar, så är det inte alls dumt att ta sig ut en sväng.
 
Instagrambilder och inte så mycket annat blir det just nu.
 
Längs med gångvägen vid ån stannade jag och satte mig mot ett staket och njöt av solen. Återigen hade jag det sådär oförskämt bra som jag vet att jag har det. Tänk om jag kunde komma ihåg att vara tacksam för hur förbaskat bra jag har det varje dag. Jag ska bli bättre på det.
 
Torsdag idag. Bara två dagar kvar nu. Obeskrivlig längtan. Vi fick nya bilder på mailen igår. Att man kan vara så söt, det förstår jag bara inte. Jag menar, titta här:
 
http://www.eurasier.se/kullar/kull_50_xx/130313/xanthia_x.jpg
 
Vårt lilla troll, snart är du här! Och då kanske jag blir mer aktiv med kameran igen. Det vore inte så tokigt. Men mest av allt ska jag gosa med vår lilla Metallica så mycket jag bara orkar. Det kommer bli underbart!

Längtan skala 300:1

Längtan är nästan olidlig, men nu är vi faktiskt inne på slutspurten. På söndag ska vi äntligen få hämta hem vårt lilla troll! Jisses, om vi är så här rastlösa innför att få hem vår valp, hur står då gravida ut att vänta i nio månader? Tortyr.
 
Jag tror att allting är klart. Leksaker, borstar, matskålar, bädd, filt och bur. Foder och halsband/koppel skulle hon få med sig. Försäkring ordnar vi på plats. Kanske får ha en webbcamkurs med Sandra i hur man fäller upp buren som vi har lånat, även om hon ska få åka med mig i baksätet på vägen hem. Man vet ju aldrig vad som händer. Sen har Sandra den ängeln varit så snäll och hjälp oss få tag i en egen, större bur som kommer passa lilla damen även när hon blir större. Perfekt!
 
Så tills dess att vi får åka till Mora och plocka hem vår fluffiga bebis så tar jag morgonpromenader, kör på två dagar i skolan, stickar pannband och bara har det allmänt bra. Fyra jobb har jag hunnit med att söka idag också. Kors i taket, liksom. När jag väl fick tummen ur så slog jag på rejält, så nu kanske jag lyckats landa ett sommarjobb om inte annat. Det vore inte dumt.
 
 
Soffan är redo och draperad med en filt för en drottning. Kommer nog att bli slagsmål mellan mig och Jonas om vem som ska få ligga på den där sidan av soffan sen.

Väntan, alltid denna väntan

Vi går i väntans tider nu. Ja, inte på "hej-vi-ska-ha-barn" sättet (det får vänta måååånga år till) utan på att det ska bli 17 mars. En dag som kommer bjuda på dubbel glädje. Dels är det vår årsdag, dels ska vi få åka och hämta hem vår efterlängtade lilla valp.
 
Vi var och hälsade på på kenneln i Mora i lördags. Herre min je vad underbart, jag hade kunnat stanna kvar där. Fem stora, härliga, lurviga hundar som hälsade oss välkommna vid grinden när vi kom, och som var så goa och lugna att hälsa på när vi blev insläppta. Inne i köket låg åtta trötta valpar och sov så sött när vi kom in, men en av dem vaknade och kom och hälsade på oss och ville mysa i knät. Och vi smälte som smör direkt. Sen var det nästan plågsamt att sitta vid fikabordet, vi ville bara ner på golvet och mysa med alla härliga vovvar. Vi åkte därifrån med vetskapen att det troligtvis blir lilla gul (valparna kallas efter den färg de är "märkta" med innan de får sina kennelnamn) som får flytta till oss. Så nu längtar vi så vi håller på att gå i tusen bitar efter att vi ska få åka och hämta hem henne.
 
Matskålar, bortstar och andra grejer har vi inhandlat, hundbädd och bur har vi lånat av snälla Sandra och en mjuk, fin filt ligger redan på "hennes plats" i soffan. Vi är redo, stumpan, nu får tiden gå fort!
 
 
Lilla Gul
(bild från kennelns hemsida)

We will run and scream, you will dance with me, we'll fulfill our dreams and we'll be free

Februari har så här långt bjudit på en massa fina stunder som nog kommer stanna kvar med mig länge, länge.
 
 
Skolan har besökts, trevliga luncher har ätits på stan, jag har gjort mitt första journalistjobb (görkul!), födelsedagar har firats (min inkluderat, men släktkalas blir det först till helgen) och idag fikade jag med fina vänner på stan igen. Så uppskattat och härligt.
 
Och så det bästa av allt, som ännu är lite hemligt, men som kommer visa sig ganska snart. Och som är så ofantligt spännande att både älskling och jag håller på att krypa ur skinnet här hemma.
 
Och annars då? Planerna för morgondagen ser ut som så att jag ska fila färdigt på artikeln som jag jobbar på till mitt tidningsjobb och så väntar jag på att få höra om ytterligare ett uppdrag. Sen ska det väl skrivas på projektet och responsas texter och läsas bilderbok till bokdiskussionen och göras frukostsmoothie och kokas kaffe. Typ så. En vanlig hemmadag helt enkelt. Kanske sätter jag upp mina fina tavlor som äntligen är inramade och klara, det tog ju bara prick ett år efter att jag släpat hem dem från London för att det skulle bli klara.
 
Nåväl, nu ska jag gå och lägga mig jag med.
 
Ett stycke smoothie, det florera en del sådana bilder på min instagram för tillfället. (ooops!)

Jag har det oförskämt bra

Ja, jag har det verkligen oförskämt bra. Idag vaknade jag klockan åtta, låg kvar i sängen och kikade på serier på Netflix till strax efter nio. Responsade lite texter till morgondagens respons. Sen gick jag upp, åt frukost och satte mig vid datorn. Läste igenom de senaste kapitlen i boken (som jag har lyckats riktigt bra med, om jag får säga det själv), fixade ny responstext, kokade kaffe och skickade iväg ett mail. Om drygt två timmar kommer Jonas hem från jobbet och då ska vi försöka pallra oss iväg och simma.
 
Jag har det förbaskat bra. All tid i världen att mysa runt i min stickade jättetröja och en jättesjal, sörpla kaffe ur nya, fina muggar, lyssna på bra musik och skriva. I mitt fina hem. Jag måste bara lära mig att ta vara på det här sista halvåret som skrivarlinjestudent. Långinlämning på projektet stundar någon gång i februari/mars, och till dess måste jag skriva mer.
 
So that's what I'm gonna do now.
Later!
 
 
Bjussar på instagrambild på mitt fina Englandsmonument på hyllan ovanför skrivbordet.

En tisdag

(Inspirationsnivån på rubriken slår alla rekord, woop, woop!)
 
I alla fall. Hej och god dag och hur står det till? Själv sörplar jag kaffe, knaprar kanelkaka (Guds gåva till mänskligheten, Guds frestelse till den som försöker leva lite nyttigare) och knapprar ner några infallstexter som bestämde sig för att besöka min hjärna kring midnatt igår. Inte mig emot, alltid trevligt när sånt händer. Har varit riktigt bortskämd med spontana skrividéer den senaste tiden. Några riktiga knock-outs som min hjärna tydligen gått och sugit på riktigt länge, för inte visste jag att jag hade såna där lösningar på projektproblem liggande på hög någonstans långt bak i hjärnbalken. Men jag tackar och tar emot.
 
Annars då? Vardagen rullar på, sista skolterminen (kanske någonsin, sorgligt!) är inledd och det är åter svinkallt utanför (och stundtals inuti) lägenheten. Jag försöker få in lite bättre rutiner; kliva upp i tid, äta fler och bättre mål mat, träna osv. så att jag inte blir helt förslappad här hemma.
 
Sen har jag lite spännande grejer på gång, som jag är ytterst excited about. Men mer om det längre fram.
 
För övrigt så älskar jag vår lägenhet. Den är så ljus och fräsch och alldeles, alldeles underbar.
 
Så, en liten lägesrapport. Får se när jag återkommer. Ciao.
 
 
(Random instagrambild på min smoothiemaskin, ett led i min väg mot att bli lite nyttigare)

Tidigare inlägg