Längtan skala 300:1

Längtan är nästan olidlig, men nu är vi faktiskt inne på slutspurten. På söndag ska vi äntligen få hämta hem vårt lilla troll! Jisses, om vi är så här rastlösa innför att få hem vår valp, hur står då gravida ut att vänta i nio månader? Tortyr.
 
Jag tror att allting är klart. Leksaker, borstar, matskålar, bädd, filt och bur. Foder och halsband/koppel skulle hon få med sig. Försäkring ordnar vi på plats. Kanske får ha en webbcamkurs med Sandra i hur man fäller upp buren som vi har lånat, även om hon ska få åka med mig i baksätet på vägen hem. Man vet ju aldrig vad som händer. Sen har Sandra den ängeln varit så snäll och hjälp oss få tag i en egen, större bur som kommer passa lilla damen även när hon blir större. Perfekt!
 
Så tills dess att vi får åka till Mora och plocka hem vår fluffiga bebis så tar jag morgonpromenader, kör på två dagar i skolan, stickar pannband och bara har det allmänt bra. Fyra jobb har jag hunnit med att söka idag också. Kors i taket, liksom. När jag väl fick tummen ur så slog jag på rejält, så nu kanske jag lyckats landa ett sommarjobb om inte annat. Det vore inte dumt.
 
 
Soffan är redo och draperad med en filt för en drottning. Kommer nog att bli slagsmål mellan mig och Jonas om vem som ska få ligga på den där sidan av soffan sen.

Jag har det oförskämt bra

Ja, jag har det verkligen oförskämt bra. Idag vaknade jag klockan åtta, låg kvar i sängen och kikade på serier på Netflix till strax efter nio. Responsade lite texter till morgondagens respons. Sen gick jag upp, åt frukost och satte mig vid datorn. Läste igenom de senaste kapitlen i boken (som jag har lyckats riktigt bra med, om jag får säga det själv), fixade ny responstext, kokade kaffe och skickade iväg ett mail. Om drygt två timmar kommer Jonas hem från jobbet och då ska vi försöka pallra oss iväg och simma.
 
Jag har det förbaskat bra. All tid i världen att mysa runt i min stickade jättetröja och en jättesjal, sörpla kaffe ur nya, fina muggar, lyssna på bra musik och skriva. I mitt fina hem. Jag måste bara lära mig att ta vara på det här sista halvåret som skrivarlinjestudent. Långinlämning på projektet stundar någon gång i februari/mars, och till dess måste jag skriva mer.
 
So that's what I'm gonna do now.
Later!
 
 
Bjussar på instagrambild på mitt fina Englandsmonument på hyllan ovanför skrivbordet.

En tisdag

(Inspirationsnivån på rubriken slår alla rekord, woop, woop!)
 
I alla fall. Hej och god dag och hur står det till? Själv sörplar jag kaffe, knaprar kanelkaka (Guds gåva till mänskligheten, Guds frestelse till den som försöker leva lite nyttigare) och knapprar ner några infallstexter som bestämde sig för att besöka min hjärna kring midnatt igår. Inte mig emot, alltid trevligt när sånt händer. Har varit riktigt bortskämd med spontana skrividéer den senaste tiden. Några riktiga knock-outs som min hjärna tydligen gått och sugit på riktigt länge, för inte visste jag att jag hade såna där lösningar på projektproblem liggande på hög någonstans långt bak i hjärnbalken. Men jag tackar och tar emot.
 
Annars då? Vardagen rullar på, sista skolterminen (kanske någonsin, sorgligt!) är inledd och det är åter svinkallt utanför (och stundtals inuti) lägenheten. Jag försöker få in lite bättre rutiner; kliva upp i tid, äta fler och bättre mål mat, träna osv. så att jag inte blir helt förslappad här hemma.
 
Sen har jag lite spännande grejer på gång, som jag är ytterst excited about. Men mer om det längre fram.
 
För övrigt så älskar jag vår lägenhet. Den är så ljus och fräsch och alldeles, alldeles underbar.
 
Så, en liten lägesrapport. Får se när jag återkommer. Ciao.
 
 
(Random instagrambild på min smoothiemaskin, ett led i min väg mot att bli lite nyttigare)

Home is wherever I'm with you

Det är nog sant det dom säger. Att home is where the heart is. Hitills i mitt liv har jag bott på fyra platser. Alla har varit mina hem. Platser där jag känt mig trygg, där jag har trivts och mått bra. Alla på sina olika vis. Jag kan inte sätta fingret på vad som gör ett hus eller en lägenhet till ett hem. Vad som får en att längta till den där platsen, att slappna av när man sätter nycklen i låset och dra ett djupt andetag när man stiger över tröskeln. Att känna vad skönt det är att vara hemma. 
 
Officiellt har jag bara bott på den här adressen i drygt en månad. Inofficiellt har jag bott här sen i april. Och här känner jag mig hemma. När jag lämnar bilen på parkeringen och går mellan husen till vår port. Eller när jag bär hem ett par kassar mat ifrån affärn. Gatorna här känns som hemma och det är något visst med att få sätta min nyckel i postfacket och hitta brev adresserade till mig. Sen spelar det ingen roll om det är räkningar eller något spännande paket. Bara det faktum att jag bor här är speciellt. Att det här är mitt hem. Mittpunkten i mitt liv. Hamnen där jag kan vila och komma till ro.
 
Det här har känts som mitt hem långt innan mina möbler och prylar kom hit. Mycket på grund av mannen som jag delar den här lägenheten med. För vore det inte för honom skulle jag ju inte bo här nu. Det skulle nog aldrig ha slagit mig att flytta till den här byn. Men han fick mig att inse att det här kan vara min plats också. Intill honom. Och jag är tacksam för det.
 
Så trots att det regnar utanför fönstret och min fina man jobbar kväll så känns det riktigt bra att vara här. Jag tänder lamporna i fönstren och ljus i vardagsrummet och sovrummet. Kokar en kopp kaffe och kryper upp i soffan eller framför datorn. Virkar något eller läser en tidning eller bok.
 
Home is where the heart is, indeed.

I will hold on as long as you like


 
Så vad händer i mitt liv? Tja, när jag är hemma tar jag sovmorgon alldeles för länge, dricker kaffe, pluggar och skriver om den andan faller på, annars ser jag på tv eller spelar tv-spel. På helgerna händer det att jag får frukost på sängen (som i dag) eller att vi hälsar på våra familjer för att fika, äta middag eller bara umgås.
 
Mitt i allt detta så flyttar jag (sorgligt nog får den gröna fåtöljen inte flytta med mig hit) och inreder i mitt nya hem som blir så fint, så fint. Jag försöker även hinna med att pyssla lite, så som att klä in mitt halvtrasiga headset med plastpärlor eller virka mormorsrutor. Så himla mycket bloggande blir det väl inte, men det går ju att följa mig på Instagram (Walkonred), där jag väl inte heller är så grymt aktiv.

Det var nog allt för mig just nu. Kanske fortsätter jag spela lite tv-spel denna latlördag, eller så fållar jag upp de nya gardinerna som ska hänga i vardagsrummet. Vi får se.