Helvetesnatt

Usch vilken natt det har varit. Jag har nog sammanlagt sovit en timme från 22 igår till klockan 13 idag. Men trots det så är jag relativt pigg nu. Metallica blev dålig igår efter att hon fått sin kvällsmat, hon hostade och hade sig, och vid 22-tiden så kräktes hon litegrann. Sen fortsatte natten med att hon hostade och harklade sig var tionde minut ungefär och fick upp en massa slem. Vi blev såklart jätteoroliga, vad var det för fel på vår lilla tjej?

Eftersom Jonas skulle upp och jobba så hade jag koll på henne under natten medan han fick sova. Vi flyttade in vattenskålen i sovrummet och hon var upp och drack mellan varven, annars sov hon mest mellan hostattackerna. Vid tre-tiden var vi tvugna att duscha av henne, för då hade hon fått slem i pälsen, men det gick bra det å. Hon fick lite mat och så var vi ut så att hon fick göra sina behov, och då var hon hur glad och pigg som helst. Skuttade runt ute och viftade på svansen som om allt var bra. Dock fortsatte hon att hosta och slemma när vi kom in.
 
Jonas rastade och matade henne som vanligt när han gick upp, och hon var fortfarande sitt vanliga jag, pigg och glad och busig, men med återkommande harklingar och slem. Fick tag på en veterinär vid åttatiden efter att ha pratade med min hundkunniga kompis, men veterinären lugnade oss med att det nog bara var en släng av förkylning. Hon kunde höra Metallica hosta genom telefonen och hon trodde inte att det var någon fara, men att vi skulle hålla koll ifall hon blev slö eller fick feber. Och så tipsade hon att jag kunde ge Metallica lite honungsvatten för att lena halsen. Vi somnade om och sov en knapp timme.
 
Vid halv elva var vi ut och hon fick mat som vanligt, dock med en matte som var helt slutkörd efter en sömnlös natt och som längtade efter att husse skulle komma hem så att jag fick sova en liten stund. Som tur var slutade Jonas tidigare eftersom det var skärtorsdag, och när han kom hem var Metallica mycket bättre. Färre hostattacker och fortfarande pigg som vanligt. Tanken var att jag skulle försöka sova nån timme nu när han kunde ha Metallica, men då hade jag redan gått över på reserven så jag klev upp och åt frukost istället.
 
Nu har hon varit bra större delen av dagen. Hon har hostat till någon gång, men inte alls på samma vis som under natten, så förhoppningsvis har det passerat, vad det nu var hon fick en släng av. Men man känner sig så hjälplös när man inte vet vad som är fel och hon blir dålig så hastigt. Skönt att det finns kloka människor omkring oss som kan hjälpa till, för att söka svar på nätet är ju en enda stor fälla där alla symptom verkar peka på livsfara. Och nu verkar hon ju vara bra igen, så vi håller tummarna för att vi får sova som vi ska i natt.
 
Trött liten tjej med hosta

En vecka med Metallica

Dagarna går så fort och nu har lilltussan redan varit här i en vecka. Och hon växer så det knakar, tycker hon blir högre och längre för varje minut nästan. Hon är så duktig och lär sig nya saker nästan varje dag. Vi tränar sitt, stanna, hopp, kom hit och sånt om dagarna, och att hon ska gå fint i kopplet och vara uppmärksam på mig. Och det går framåt! Däremot vill hon gärna bita i sånt hon kommer åt, som mina händer och fötter. Det är inte helt lätt att vara valp med tänder som kliar.
 
Idag har vi varit till mina föräldrar i Runemo. Hon åkte jättebra i bilen, trots att det är en och en halv mil dit. Hon sa inte ett ljud varken på vägen dit eller hem utan la sig snällt i buren. Hon var lika lugn där som hon var hos Jonas föräldrar. Kikade runt, hälsade på mamma och pappa och busade lite. Och så fick hon gå ut och springa lös på baksidan. Oj, vad skoj det var! Så fick vi öva lite inkallning också. Det gick bra för mig (hon är van att jag har godis i fickorna och att hon får av mig när vi är ute och går) men inte lika bra för Jonas. Så de får träna och han får börja gå med godis han också.
 
Hon sov under köksbordet medan vi åt grillat och sen somnade hon som en stock i ett hörn i vardagsrummet så vi fick väcka henne för att åka hem. Det är så skönt att det funkar bra att ta med henne i bilen och hem till folk. Vi var till Jonas morfar och hälsade på igår, han bor bara två hus ifrån oss, och där fanns det både det ena och det andra att smaska i sig som han hade tappat på golvet, så där trivdes Metallica.
 
Sen har Metallica träffat en liten hundkompis i porten bredvid som hon brukar leka med om kvällarna. Igår var vi på väg in när den hunden kom ut, och Metallica stannade innanför porten och vägrade att gå därifrån, hon skulle ut och leka med sin kompis, så det var bara att gå ut igen så hon fick busa av sig. Och om en vecka kommer Sandra och hennes goa hundar, det ska bli så kul att se dem tillsammans, och se om lillbusan kan lära sig lite av tant Takida och fröken Lempi.
 
Ska ta och lägga in bilder från kameran någon dag, till dess får det duga med instagrambilder på lillfia.
 
Bekväm sovställning? Skit samma, bara jag får vara där matte är!

Hundlivet

Ja, vad kan jag säga om det nya livet som hundägare? Det är hur bra som helst!
 
Metallica är verkligen en mysig och beskedlig valp. Hon är rumsren och sover hela nätterna, hon älskar att mysa och vara där vi är (allra helst där jag är) och tar de flesta nya situationerna med ro. Idag fick hon följa med till Jonas föräldrar för att fira Jonas pappas födelsedag tillsammans med några släktingar. Vi pratade lite fram och tillbaka om hur vi skulle göra, men eftersom hon varit så lugn och trygg hemma så tänkte vi att vi provar och ser var som händer.
 
Den korta bilresan dit gick utan problem. Lite pip i början över att behöva sitta i buren, men det gick över. Och väl där reagerade hon inte nämnvärt på att det var nytt folk och ett nytt ställe. Hon gick ett halvt varv i huset, tog sig en titt på de som var där, sedan somnade hon under köksbordet och sov i en och en halv timme. Vi fick väcka henne när vi skulle åka hem. Våran duktiga tjej!
 
Att gå i trappen har hon fått häng på, det var lite problem med att gå nedför första dagen, men det lossnade fort. Samma sake med att hoppa ner ur soffan och sängen. Hon pep lite och trampade runt innan hon vågade hoppa ner, men nu går det utan vidare. Sen har vi ganska hala golv eftersom de är nylagda, så hon glider in i både det ena och det andra när hon kommer med fart.
 
Att skaffa hund är utan tvekan det bästa vi har gjort, och vi har fått en helt underbar valp med en stor grundtrygghet och med en bra "basträning" hemifrån. Jag menar, hur många får hem en rumsren valp på 8 veckor? Vi har verkligen haft tur!
 
Nu ska jag och lilla tjejen gå ut en sista gång för ikväll. Jonas har redan lagt sig, både han och jag känner oss lite hängiga så kanske har vi en förkylning på gång i familjen. Man kan ju hoppas att vi slipper!
 
God natt från Metallica

Hon är här nu

Äntligen är hon här hos oss! Vår älskade, efterlängtade Metallica! Det är nästan svårt att begripa det. Vi fattade nog inte riktigt att det var dags att få hem henne förrän vi parkerade på gården hos kenneln och alla glada hundar kom och hälsade på oss. Vi fick skriva papper och få några sista tips och råd samt en ryggsäck med mat, koppel och andra nyttiga grejer. Sen bar det av hemåt.
 
De första kilometrarna var hon orolig och ville inte riktigt komma till ro, men efter att ha fått kissa av sig på en rastplats somnade hon bredvid mig i baksätet och sov sen nästan hela vägen hem. Hon var så tyst och lugn och snäll hela vägen i bilen.
 
Inte utan min gula bil!
 
När vi kom hem så kikade hon runt och var allmänt nöjd på en gång. Trappen upp till lägenheten var väl största hindret och den jobbar vi med nu, att gå upp går bra, men ner vågar hon inte riktigt. Men det släpper väl så småning om. Hon åt med god aptit och somnade gott med oss i soffan, lekte en stund, var ut och kissade, lekte lite till, somnade osv. Som om hon alltid hade bott här.
 
Natten gick också jättebra. Det var nog jag som hade svårast att komma till ro, haha. Metallica gnydde ett par gånger men somnade om efter några klappar. Hon gläfste och hade sig i sömnen ett par gånger, men sov hela natten igenom tills Jonas gick upp vid fem i morse. Då var de ut, hon fick frukost, de var ut en gång till och sen kom Jonas och la henne i sängen med mig, och hon tittade inte ens upp när han öppnade ytterdörren och gick till jobbet. Vi sov till runt sju, gick ut och rastade och sen somnade vi om i sängen till halv tio, då jag klev upp och åt frukost medan Metallica sov vidare.
 

Morgontrött liten tjej
 
Nu sover lilla trollet vid mina fötter, och vi längtar efter att husse ska komma hem från jobbet. Tror husse längtar minst lika mycket. Ikväll får nog riktiga kameran komma fram också, till dess får det duga med bilder från instagram (@Walkonred om nån vill följa)

Vårnytt

Det fick bli en ny design också. Bara sådär ändå. Får se om jag håller fast vid den eller ändrar snart igen. Kanske en annan bakgrund, ett annat tema, en bättre header. Vi får se, men till dess så får det se ut såhär.

Vårkänslor

Jag tog sovmorgon idag. Igen. Halsen spökar morgon och kväll, och jag har varken tid eller lust att bli sjuk (har man någonsin det?). Men jag släpade mig upp kring halv tio, åt en yoghurt, drog på mig vindbyxorna och mössan och gick ut i vårvädret. Det har varit perfekt promenadväder i flera dagar nu. Och jag hittar hela tiden nya vägar och gator i min "nya" hemby där jag sen kommer att kunna gå med lilla vovven. Det är ju en bonus. Lägg ihop det med det fina vädret och alla fina hus, allt ifrån nyrenoverade villor till gamla, charmiga Hälsingegårdar, så är det inte alls dumt att ta sig ut en sväng.
 
Instagrambilder och inte så mycket annat blir det just nu.
 
Längs med gångvägen vid ån stannade jag och satte mig mot ett staket och njöt av solen. Återigen hade jag det sådär oförskämt bra som jag vet att jag har det. Tänk om jag kunde komma ihåg att vara tacksam för hur förbaskat bra jag har det varje dag. Jag ska bli bättre på det.
 
Torsdag idag. Bara två dagar kvar nu. Obeskrivlig längtan. Vi fick nya bilder på mailen igår. Att man kan vara så söt, det förstår jag bara inte. Jag menar, titta här:
 
http://www.eurasier.se/kullar/kull_50_xx/130313/xanthia_x.jpg
 
Vårt lilla troll, snart är du här! Och då kanske jag blir mer aktiv med kameran igen. Det vore inte så tokigt. Men mest av allt ska jag gosa med vår lilla Metallica så mycket jag bara orkar. Det kommer bli underbart!

Längtan skala 300:1

Längtan är nästan olidlig, men nu är vi faktiskt inne på slutspurten. På söndag ska vi äntligen få hämta hem vårt lilla troll! Jisses, om vi är så här rastlösa innför att få hem vår valp, hur står då gravida ut att vänta i nio månader? Tortyr.
 
Jag tror att allting är klart. Leksaker, borstar, matskålar, bädd, filt och bur. Foder och halsband/koppel skulle hon få med sig. Försäkring ordnar vi på plats. Kanske får ha en webbcamkurs med Sandra i hur man fäller upp buren som vi har lånat, även om hon ska få åka med mig i baksätet på vägen hem. Man vet ju aldrig vad som händer. Sen har Sandra den ängeln varit så snäll och hjälp oss få tag i en egen, större bur som kommer passa lilla damen även när hon blir större. Perfekt!
 
Så tills dess att vi får åka till Mora och plocka hem vår fluffiga bebis så tar jag morgonpromenader, kör på två dagar i skolan, stickar pannband och bara har det allmänt bra. Fyra jobb har jag hunnit med att söka idag också. Kors i taket, liksom. När jag väl fick tummen ur så slog jag på rejält, så nu kanske jag lyckats landa ett sommarjobb om inte annat. Det vore inte dumt.
 
 
Soffan är redo och draperad med en filt för en drottning. Kommer nog att bli slagsmål mellan mig och Jonas om vem som ska få ligga på den där sidan av soffan sen.

Väntan, alltid denna väntan

Vi går i väntans tider nu. Ja, inte på "hej-vi-ska-ha-barn" sättet (det får vänta måååånga år till) utan på att det ska bli 17 mars. En dag som kommer bjuda på dubbel glädje. Dels är det vår årsdag, dels ska vi få åka och hämta hem vår efterlängtade lilla valp.
 
Vi var och hälsade på på kenneln i Mora i lördags. Herre min je vad underbart, jag hade kunnat stanna kvar där. Fem stora, härliga, lurviga hundar som hälsade oss välkommna vid grinden när vi kom, och som var så goa och lugna att hälsa på när vi blev insläppta. Inne i köket låg åtta trötta valpar och sov så sött när vi kom in, men en av dem vaknade och kom och hälsade på oss och ville mysa i knät. Och vi smälte som smör direkt. Sen var det nästan plågsamt att sitta vid fikabordet, vi ville bara ner på golvet och mysa med alla härliga vovvar. Vi åkte därifrån med vetskapen att det troligtvis blir lilla gul (valparna kallas efter den färg de är "märkta" med innan de får sina kennelnamn) som får flytta till oss. Så nu längtar vi så vi håller på att gå i tusen bitar efter att vi ska få åka och hämta hem henne.
 
Matskålar, bortstar och andra grejer har vi inhandlat, hundbädd och bur har vi lånat av snälla Sandra och en mjuk, fin filt ligger redan på "hennes plats" i soffan. Vi är redo, stumpan, nu får tiden gå fort!
 
 
Lilla Gul
(bild från kennelns hemsida)