Jag lovar och svär

Det där med nyårslöften har jag nog aldrig tagit på något vidare allvar, om jag ens bemödat mig med att avge några. Visst har jag stått där i ljuset av nyårsraketer och halvhjärtat svurit att sluta äta godis, träna mer, sköta mina läxor bättre and what not. Och så har jag hållit det löftet i sisådär en dag eller två, och sen är jag tillbaka i gamla hjulspår igen.
Men i år ska det bli ändring.
 
För i år har vi lovat tillsammans, han och jag. Mer träning står på schemat. Halvårskort på gymmet ska inhandlas. Och 6 kilo ska lämna min kropp och förhoppningsvis inte återvända igen. Åtminstone inte i samma konstruktion som de nu sitter och gör så att kläderna spänner och byxorna inte ens tar sig upp över låren.
 
Målet är att hitta tillbaka till min målvikt, den jag trivs med och som tidigare hållit i sig av sig själv. Som började pendla uppåt ungefär i samma sekund som jag passerade 20. För att sedan dippa ner i perioder när hjärtat varit alldeles för tungt eller flygande lätt. Men nu ska här tränas. Ätas bättre. Tre mål om dagen, även för mig som skrotar på hemma. Väckarklockan ska ställas, rutiner ska införlivas och jag ska bli en ordentligare människa. Ingen slav under diet, klocka eller vågen, men med bättre disciplin än nu.
 
Det ska skrivas mer, ätas bättre, tränas mer. Jag ska få en smalare kropp, en starkare kropp, som förhoppningsvis slipper värka och göra ont precis jämt. Med en rygg som håller, knän som pallar, armar som orkar och höfter som samarbetar. En friskare, sundare kropp helt enkelt.
 
Och om jag når det målet så ska jag belönas. Då blir det att hiva ut allt gammal, nött, opassande ur garderoben och sedan ska den fyllas på nytt. Med sånt jag trivs i, sånt jag vill ha. Som är jag.
Något annat än plagg inhandlade i gymnasiet eller rent av högstadiet. För nej, det kanske inte är realistskt att tro att jag faktiskt ska komma i de där jeansen jag hade på en tid då min kropp ännu inte fått bevittna vad kurvor heter. På en tid då jag inte hade någon fashion sense what so ever. Inte för att det finns så mycket mer nu, iofs, men jag har ändå blivit en annan på de här åren.
 
Så nu säger jag adjö till de där kilona som letat sig hit utan mitt godkännande, mot mitt bättre vetande. Till att gömma mig och skämmas. Och säger välkommen till den kropp jag vill ha, till ett friskare, starkare liv.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback