Puh!

Det är inte helt lätt att vara valpägare alla gånger, särsklit inte med en Metallica som är både envis och ihärdig. Det har slitits både ett och annat hårstrå i helgen (på mitt och sambons huvud, bör kanske tilläggas), samtidigt som hon emellanåt har varit hur lugn, go och harmonisk som helst. Valp i ett nötskal, kanske? Det frestar på lite att inte riktigt veta om det är såhär det ska vara, om alla går igenom sådana här stunder eller om det är vi som gör något fel. Jag är ju så frukatsvärt rädd för att misslyckas, i allt, men särskilt när det gäller fostran för min älskade, lilla hund. Jag vill för allt i världen att hon ska ha det bra och växa upp till en trygg och glad hund.
 
Bitandet är något vi försöker få bukt med. Jonas är fredad eftersom han gjort klart vem som bestämmer för länge sedan, men jag är fortfarande utsatt, även om det har blivit bättre. Och i takt med att hon växer når hon ju upp både här och där, så nu når hon att få upp nosen på köksbordet om hon slänger sig upp på bakbenen, något vi inte tolererar. Men att pränta in det i lilla fröken är allt annat än lätt.
 
Igår kväll var hon riktigt uppstressad och körde ett rejält rejs i samband med att vi skulle äta och att hon skulle få sin mat. Det är alltid lite extra hektiskt just de stunderna, Metallica tror ju att hon håller på att dö om det tar två minuter extra för henne att få sin mat, haha. I samband med det så hinkade hon i sig vatten, så pass att vi fick stänga till köket där hon har vattenskålen. Jag sa till Jonas att det här kommer att sluta med att hon kräks, och mycket riktigt. Klockan fyra i morse (efter att jag drömt mardrömmar om spyor, ironiskt nog) vaknade jag av att hon hulkade och hade sig och lade en rejäl kräka på filten i sin korg. Jippie. Jonas fick hjälpa till att torka och ta reda på filten medan jag och Metallica gick ut en sväng. Sedan somnade hon om som om inget hade hänt och hon har inte visat några tecken på att må dåligt i övrigt, så det var nog en stressreaktion.
 
Idag ska vi till veterinären för vaccination. Hoppas det går bra. Kan tänka mig att det blir lite gnäll (vi har ju en dramaqueen, som de flesta eurasier) men det ska nog inte vara några större problem.
 
Nu ska jag njuta av lugnet en stund medan Metallica sover, innan nästa ryck drar igång.
 
Mattes knäppis, älskar dig i alla lägen!

Kommentarer
Emma säger:

Haha, ja det är ju för roligt att ha valp! :P
Jag känner igen det du skriver i att man undrar hela tiden om man gör rätt osv. Så tänker jag fortfarande och nu har han ju snart varit hos oss i ett helt år!
Gick det bra med vaccineringen? Ulay var och fick sin 1-års vaccination i fredags och han sa inte ett pip! Har för mig att han faktiskt var tyst på 12-veckors vaccinationen också. Konstigt egentligen när de kan skrika så hemskt för andra saker! Han är expert på att skrika så man skäms ibland, man kanske tar lite i pälsen på honom och han skriker som en stucken gris! Folk tittar ju på en som om man slagit honom. Teaterapor jomenvisst!!
Går det bra att klippa klorna? Ulay skrek INNAN man klippt :P Den lilla räkan. Men nu kan jag göra det helt själv och han säger inte ett pip. Skönt!
Har börjat prova ett torrfoder också, och det verkar som att han tål det. Men har bara provat i två dagar, men jag tror det kommer fungera eftersom symptomen kommit så snabbt tidigare. Känns skönt att ha både ett torrfoder o ett färskfoder som han tål :)
Nej nu ska jag lägga mig och sova igen, har blivit jätteförkyld och mest sovit hela dagen. Ursch!

Svar: Haha, ja det är underbart, och stundtals förjävligt, att ha valp :P Oj vad billig hon har varit några dagar nu, skruttan, men idag har hon uppfört sig exemplariskt när hon och jag varit ensamma. Hon kan när hon vill :P Letar fortfarande någon bra metod för att få henne att sluta hugga mig, det gör riktigt ont när hon sätter igång, och jag vill helst slippa vara fysisk mot henne, det känns ju bättre om man kan avleda det hela på nåt annat sätt. Jonas lägger kull henne eller håller i henne när hon biter honom, och det har funkat bra dem emellan, men inte för mig som inte är riktigt lika stark eller bestämd. Och sen kan hon ju pipa också, som om man höll på att ha ihjäl henne fast man knappt nuddar henne, haha :P Jättepinsamt om någon ser eller hör, som sagt, men jag vet ju att det inte gör ont på henne utan att det är hennes sätt att försöka slippa.Vaccinationen gick bra, hon pep till just när hon fick sprutan, men å andra sidan är hon inne i en pipig fas och går runt och låter för ingenting, så hon såg mest bara förvånad ut när det var klart och kliade sig lite i nacken :P
Klorna går också rätt så bra. Jonas håller henne och jag klipper, och hon kan gnälla eller försöka vrida sig loss under första tassen, men sen brukar det gå bra. Däremot HATAR hon när jag torkar tassarna på henne efter att vi har varit ute, då låter hon som om jag försöker rycka av henne tassarna och biter mig i handlederna, det lilla monstret. Åh, vad jag längtar efter att valptänderna ska försvinna xD

Vad skönt att det verkar funka med fodret, läste att han hade kräkts, men det var förhoppningsvis av något annat då? Hoppas ni slipper testa er fram nå mer nu och att det ska gå bra med det här, både för er och Ulay :)
Nej, vad tråkigt! Krya på dig!
lindahedberg.blogg.se

2013-04-15 | 22:23:11
Bloggadress: http://ulay.se
Emma säger:

Haha ja just det, torka tassarna! Det tyckte inte Ulay heller om! Man kan inte riktigt förstå att så simpla saker ska vara så "läskiga" för dom! Han tycker fortfarande inte om det men finner sig i det iallafall.
Ja jag tror att han hade hunnit äta något i stallet för det gick över sen. Vore skönt om vi slipper prova mer som du säger :)

Svar: Haha, eller hur! Hur jobbigt kan det var, liksom? Blir så trött när hon ska krångla för sånt vi tycker är småsaker, men hon vänjer sig väl och inser att det inte är så jobbigt :PMen vad bra, håller tummarna för er! :)
lindahedberg.blogg.se

2013-04-16 | 18:19:15
Bloggadress: http://ulay.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback