Home is wherever I'm with you

Det är nog sant det dom säger. Att home is where the heart is. Hitills i mitt liv har jag bott på fyra platser. Alla har varit mina hem. Platser där jag känt mig trygg, där jag har trivts och mått bra. Alla på sina olika vis. Jag kan inte sätta fingret på vad som gör ett hus eller en lägenhet till ett hem. Vad som får en att längta till den där platsen, att slappna av när man sätter nycklen i låset och dra ett djupt andetag när man stiger över tröskeln. Att känna vad skönt det är att vara hemma. 
 
Officiellt har jag bara bott på den här adressen i drygt en månad. Inofficiellt har jag bott här sen i april. Och här känner jag mig hemma. När jag lämnar bilen på parkeringen och går mellan husen till vår port. Eller när jag bär hem ett par kassar mat ifrån affärn. Gatorna här känns som hemma och det är något visst med att få sätta min nyckel i postfacket och hitta brev adresserade till mig. Sen spelar det ingen roll om det är räkningar eller något spännande paket. Bara det faktum att jag bor här är speciellt. Att det här är mitt hem. Mittpunkten i mitt liv. Hamnen där jag kan vila och komma till ro.
 
Det här har känts som mitt hem långt innan mina möbler och prylar kom hit. Mycket på grund av mannen som jag delar den här lägenheten med. För vore det inte för honom skulle jag ju inte bo här nu. Det skulle nog aldrig ha slagit mig att flytta till den här byn. Men han fick mig att inse att det här kan vara min plats också. Intill honom. Och jag är tacksam för det.
 
Så trots att det regnar utanför fönstret och min fina man jobbar kväll så känns det riktigt bra att vara här. Jag tänder lamporna i fönstren och ljus i vardagsrummet och sovrummet. Kokar en kopp kaffe och kryper upp i soffan eller framför datorn. Virkar något eller läser en tidning eller bok.
 
Home is where the heart is, indeed.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback