När sommaren kommer ska jag visa dig bättre dar

Och vips så blev det sommar över en natt. Och livet är sällan så svart och hopplöst som man tror fastän jag har för mycket tankar och känslor i en för trång kropp. Men jag har någon att skratta med och någon att gråta med och en balkongdörr som står öppen mot natten och timmar som får gå som de vill. Och det löser sig. Det måste lösa sig, även för mig.

Kanske ska den här sommaren bara få bli just en sommar. Utan jobb och måsten. Jag har jobbat varje sommar sedan jag var sexton. Kanske ska jag unna mig själv ett sista sommarlov. Sen ska jag bli vuxen. Sen ska jag lära mig hur man gör.

Men som det är nu så delar jag hjärtat i två och pendlar där emellan. Mellan mitt ena och mitt andra hem. Mellan en säng där vi får sova två och en säng där jag får sova själv. Och så studsar jag studsmatta med den lilla människan som ligger mig varmast om hjärtat och går barfota med henne i gräset. För just så gör man för att vara lycklig.

Det kallas tvivel, det där som stör

Och precis när hoppet om framtiden och tron på livet börjar återvända så ska mattan ryckas bort under fötterna igen. Åh, jag blir så less. Och det är flera, långa månader till augusti och skolstart och jag som trodde att jag skulle kunna få njuta av tiden fram till dess. Men nej. Här ska man våndas och tryckas ner i skorna ytterligare. Som om inte hälfte vore nog. Åh, dessa myndigheter som utger sig för att vara till hjälp men bara sätter käppar i hjulet för en precis hela tiden. Jag orkar inte. Jag har ju min plan, men det skiter väl de i. För jag är en siffra i en statistik som desperat måste försöka peka lite mindre neråt, och att man är en individ med egna tankar, hopp och drömmar det skiter de fullständigt i.

Och jag är så arg och ledsen och upprörd att jag inte vet var jag ska ta vägen, men det här orkar jag inte med.

Det är vår för Hjärter dam

Jag kan inte fatta hur fort dagarna kutar fram just nu. Halva maj har redan gått och jag har hunnit med att fira två födelsedagar, Åzzies och Edvins. Så nu är det bara Jonas kvar att fira till helgen. Och så står det inte på så är det juni. Kära min värld...

Kan iofs vara så att tiden går så fort för att jag sover bort alldeles för stor del av tiden. Igår somnade jag vid tv:n vid halv fem och vaknade inte förrän klockan åtta. Skyller det på att jag var tvungen att leta mig ur sängen vid sex på morgonen för att vara redo när sotaren kom. Det innebar även att jag kom iväg och lämnade in min skolansökan, så nu har jag gjort mitt för att säkra min framtid till hösten. Håller tummarna för att jag kommer in.

Sedan tv:n och mitt ps3 kom in i mitt liv så ägnas dagarna mest åt att spela Skyrim. Awesome spel.

Och min stora dator är knäpp, FYI. Ska försöka skicka iväg den på rehab för tredje gången. Whis me luck.