Men hon kan vara nog så svår att se

Och helt plötsligt ramlade dagarna bara på och vips så var det fredag. Hur hände det här?

Det kan möjligen bero på allt trevligt sällskap jag lyckats få till dessa dagar. Fika på stan, fika hemma, fotbollstittande, nattklubbsdansande, telefonpratande och tvätthjälpande. Livet kan inte kännas annat än skitbra när man har sådana härliga människor omkring sig.

Denna förmiddag ägnades åt tråkgöra i form av bråkande och bökande med A-kassapapper. Nu hoppas jag att det här går igenom så jag slipper krångla nå mer. Sen fick jag ju Tilde-och-Gustavmys på köpet, så det var ju inte fel. Sen hade jag två möjliga träffar på stan men båda hann försvinna åt varsitt håll innan jag och Uffe hunnit ända dit, men så kan det vara. Inväntar nu en Åsa som ska komma hit och luncha, sedan får vi se vad kvällen erbjuder. Klockan går ju så fruktansvärt fort när man inte lyckas komma ur sängen förrän tolv om dagarna. Kompenserar det med att komma i säng runt två-tre istället.
För så kan man också leva.


(Och så har jag återupptäckt Det vackraste världen har sett med Winnerbäck. Men den finns inte på Spotify, så ni får hålla till godo med rubrikraden.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback