The list

Dagens skönaste: Sovmorgon till kvart i tolv.

Dagens knäppaste:
Serien Toddlers & Tiaras på TLC, om småbarn som tävlar i beauty pageants.

Dagens excitement:
London om fyra dagar!!!!!

Dagens skratt:
Härligaste bilden på lilla Edvin från i julas. Är så lyckligt lottad som har tre goa syskonbarn som förgyller vardagen.

Dagens tråkigaste: Halsont och höftont. Vill inte, vill inte, vill inte.

Dagens planer: Fixa en massa småpyssel inför London, fira min och faders födelsedag med tjocka släkten, kurera förkylningen.

Vi är lördagens änglar som virvlar i stan

Livet är bra nu. Så jag lever det, istället för att sitta här.

Så att ni vet.

Jag trodde att jag visste vem jag var och vad jag ville, men nu skulle jag inte välja dom orden

Och just när livet känns hopplöst och lönlöst så sticker jag upp näsan över täckeskanten och ser mig omkring. Ser passet och flygbiljetterna som väntar på skrivbordet. Ser på sms:en i telefonen. Ser på högen med kläder som jag inte orkat plocka undan för att jag kom hem alldeles för sent efter en kväll med vänner. Ser på flyttkartongerna och de provisoriska lösningarna. Och ler.

Varför går jag här och trycker ner mig flera år i förväg? Varför ser jag inte på allt det fantastiskt spännande och roliga och helt makalösa som händer omkring mig just i detta nu? Alla nya möjligheter och chanser och tillfällen som bara väntar på att fångas.

För jag ska ju till London. Om mindre än två veckor. Det är så sanslöst spännande att jag knappt kan greppa det. Och jag har vänner omkring mig som är de finaste människorna på denna jord och jag är så galet tacksam för att de finns i mitt liv. För jag kanske inte har många vänner, men de jag har är fanimig de absolut bästa man kan tänka sig!

Och när jag kommer hem från London väntar nya äventyr. Även om allt inte är klappat och klart och i lås och bestämt än så tror jag på det här. Jag är inte känd för att vara impulsiv och spontan, men det är när jag tar snabba beslut som de blir som bäst. När magen och hjärtat får bestämma, innan hjärnan hinner säga stopp. Och det löser sig ju. Allting löser sig. På ett eller annat sätt.

Jag ska vara lycklig nu.

Och ingen jävel når mig nånsin mera

Torsdagen var jobbig. Alldeles för många tankar i ett alldeles för trångt huvud. Så jag grät en skvätt, förbannade livet och beklagade mig lite för en nära vän.

Sedan tog jag tag i mig själv. Och en timme senare var rummet städat, saker på plats och flyttkartonger undanstökade. Och när kaoset utanför försvann blev det lättare att hantera det inuti. Och nu gror nya hopp och tankar. Sköra som glasfåglar, men fyllda med förväntan och tro på livet.

Det ordnar sig det här med. Tids nog.

Ett nytt litet liv

Jag har blivit moster. Igen. Till en stor liten pojke som ännu inte har något namn. Och jag kan fortfarande inte förstå att den där bebisen för bara några dagar sedan befann sig i min systers mage, alldeles redo att komma ut till världen. Kanske är det sånt som man förstår först då man upplever föräldraskapet på egen hand.

Så just nu bor Storasyster här hos oss. Och just idag fyller hon två år. För att fira köpte jag ett Pippidockhus till henne på Erikshjälpen. Och hon blev jätteglad, vilket värmer ett mosterhjärta.

Men nu måste jag börja knåpa ihop en present till lilla bebisen. Nu när jag vet vad det blev för sort. Men först ska jag rycka upp mig ur tröttheten och ryggvärken och alla blä-iga tankar som jag inte riktigt orkar med.
London, London, London.
Så, nu är jag på banan igen.

Längtan

Jag längtar efter sommar och fräknar på näsan och solbrända ben.
Jag längtar efter en ny stad med nya dofter, smaker och ljud.
Jag längtar efter långa, ljusa kvällar när solen aldrig vill gå ner.
Jag längtar efter musöron på björkgrenar och tussilago i dikeskanterna.
Jag längtar efter storstadspuls och trängsel och tutande taxibilar.
Jag längtar efter tusentals boksidor och inspiration som aldrig tar slut.
Jag längtar efter skratt och sång och en lägereldsgitarr.


Och jag lever för allt det här.

Falla fritt

Och tack Gud för Melissa Horn som sätter ord på det jag själv inte kan förklara.

Förändringarnas vind

Och så var det ju det där med att jag skulle skriva också.

Men nu är jag åtminstone arbetslös ett tag fram över. Hur länge vet jag inte, det är sånt som visar sig. Kanske är jag tillbaka på samma ställe igen om en vecka, kanske inte. Så vad ska jag då fördriva tiden med om dagarna. Skriva för glatta livet kanske?

Och som sällskap i livet har jag en alldeles ny liten vän som ska få följa med mig på äventyr i London. En Asus minilatop på bara 10". Ujujuj så liten den är, perfekt att bara stoppa ner i handväskan. Måste bara få kläm på att skriva på ett något mindre tangentbord där knapparna inte riktigt sitter på samma sätt som på min stora Asus.

Men nu är mina fingrar halvt förfrysta, kanske ska gå och sticka klart mina torgvantar innan maten?

Jag har ju liksom lite tid över ett tag fram över...

A new beginning

Nytt år. Ny start. Ny blogg. Igen. Det fick bli så helt enkelt. Den andra var för rörig och helt fel. Den här kanske blir bättre. Kanske har jag mer att skriva om nu. Mer tid. Eller inte.

Denna dag spenderas i sjuksäng. Förkylningen har slagi till och då är det fullt tillåtet att ligga i sängen i morgonrock med otvättat hår till klockan två på dan. Hoppas kunna jobba i morgon. Konstigt nog så längtar jag lite dit. Behöver väl aktiveras antar jag.

Rummet behöver städas. Saker behöver hitta sin plats. Jag orkar inte leva i påsar och väskor längre. Måste försöka göra det här till mitt. Det känns bra att gå på heltäckningsmattor igen och kliva över knarrande trappsteg. Mindre bra att förfrysa fingrar och näsa när man haft dörren stängd lite för länge så att inte värmen lyckats sprida sig ända hit. Men på det hela taget känns det bra.

Och så siktar jag framåt. Mot London. Och hjärtat voltar i bröstet när jag tänker på det.