För aldrig kan jag och aldrig ska jag träda in i ditt skinn

Hemma igen. Efter nästan en vecka på bortaplan. Det blir mest så just nu. En natt hemma, många nätter borta. Absolut inte mig emot. Här hemma går jag som en trött zoombie i pyjamas mest hela dagarna. Och av någon anledning så är det mycket roligare att diska i någon annans kök än i mitt eget.

Men just idag är jag hemma. Vaknade av att babe ringde jobbet och uttalade ordet som ger mig mardrömar och panikkänsla ända in i benmärgen så jag packade mitt och åkte ifrån min stackars sjukling halv sex på morgonen. Kommer inte vinna pris för bästa flickvän för den insatsen, men hade nog inte varit något större stöd där heller. Så dagen får ägnas åt alla måsten och borden som jag skjutit upp alltför länge.

Men träningsvärken efter två gympass på två dagar gör mig lite lätt invalid, så disken får kanske stå till i morgon. På sin höjd att jag orkar ringa några viktiga samtal och skriva några mail. Sen kryper jag nog ner i sängen igen. Zoombie, som sagt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback