28 Februari

Fy, vilket tröttväder. Grått, regning, ruggigt. Känns som en dag man mest vill sova bort. Men så har i stort sett hela januari och februari känts för mig. 
 
Blev sjukskriven ifrån min utbildning i januari, på grund av att jag under vintern haft stora problem med värk i kroppen samt problem med magen. Men värken i ländrygg och höfter har nog varit värst. Ett tag var det så illa att jag blev liggande när jag kom hem från praktiken och Jonas har fått sköta en stor del här hemma som Metallica och fysiska saker som att bära tvätt upp och ner till källaren tex. Har nu gått många vändor hos både läkare och sjukgymnast, samt gjort en gastroskopi av magen, men har inte fått något direkt besked om vad som kan ha varit eller är felet med mig. Magproverna får jag svar på om fyra veckor. 
 
Men nu har det äntligen börjat vända i alla fall. Efter att ha haft möjlighet att vila och långsamt stärka upp kroppen med sjukgymnastik känner jag själv att det börjar närma sig en bättring. Den ständiga värken i höfter och svank är så gott som borta, likaså de där hemska topparna i smärtan som brukade komma efter en dag med mycket stillastående. Är fortfarande både trött, stel och öm, men inte i samma utsträckning som jag var innan. 
 
På måndag ska jag äntligen få ta tag i blommorna igen, då åker jag ner till skolan för fyra veckor med utbildning. Ska bli så skönt att få komma igång igen, samtidigt som det känns nervöst. Jag har ju missat så mycket. 
 
Har letat runt efter en ny praktikplats de senaste dagarna, och nu har jag förhoppningsvis hittat en som jag tror kommer att passa mig väldigt bra. Har beslutat att vara på ett mindre ställe för att förhoppningsvis klara kroppen bättre och så även för att få testa på en annan del av blomsterbutiksjobben. Hoppas att min sista tid med utblidningen ska bli precis så som jag vill ha den och att jag ska lära mig massor de här månaderna som är kvar. 
 
 

Sötåsen, dag 1

Hej hopp! Fösta skoldagen vankas idag, klockan ett ska jag träffa mina floristpolare och lärare, spännande! Har redan hunnit bekanta mig med lärarna dock, jättetrevliga båda två :)
 
Resan hit gick smärtfritt, förutom en äckligt tung resväska. Tåget var ersatt med buss en sträcka pga trasig räls och där fruktade jag för att jag skulle missa min anslutning i Hallsberg, men det gick bra. Tåget kom i tid och snälla Ann-Christin på Internatet kom och hämtade mig på stationen. Installerade mig i mitt rum, packade upp och bäddade sängen, skypade med Jonas och sedan blev det en dusch och ett par avsnitt TBBT i sängen. Sov som en stock och hade riktigt svårt att ta mig ur sängen i morse, men vaknade till ett Töreboda med strålande sol. Getterna i hagen utanför mitt fönster viftade glatt på svansen som morgonhälsning.
 
Gick ett varv runt området och bekantade mig med byggnaderna. Sedan blev det frukost/förmiddagsfika och nu ska jag strax upp och äta lunch. Fy vad roligt att det äntligen är dags, och än så länge trivs jag hur bra som helst här. Bor i ett litet rum med säng, skrivbord och garderober, och delar pentry och toalett/dusch med tre andra rum, som troligtvis skulle vara tomma i alla fall ett par veckor. Lite skönt att kunna rå sig själv utan att störa/bli störd faktiskt. I "lägenheterna" runt omkring flyttar folk in för fullt, gymnasieeleverna som ska gå naturbruk.
 
Nu ska jag kila upp till matsalen och käka lite kycklinggryta. Adjö!

Skolstart

I morgon bär det av mot Töreboda och skolstarten på Floristutbildningen. Shit så spännande! Ikväll varvar jag packning med att mysa med hunden och längta efter sambon som är på festival. Det mesta har hittat ner i resväskan men täckte, kudde och lakan är kvar att packa. Hur nu det ska gå. Tur att jag köpte vakuumpåsar på Rusta, en lifesaver i det här fallet! Annars hade det nog aldrig gått.
 
På måndag börjar skolan och då väntar fyra spännande veckor på plats i Töreboda. Därefter börjar nästa spännade moment; butiksveckorna som lärling. Kan glatt säga att jag fick min önskeplats på Mobackes och jag ser så mycket fram emot att få komma dit och se hur de jobbar och lära mig. Är så tacksam för att jag får vara där.
 
Kommer att vara nere två veckor i sträck nu, sen kommer jag troligtvis hem över helgen för att sen åka tillbaka och göra ytterligare två veckor. Annars går jag väl under utan mina älsklingar.
 
Ser så himla mycket fram emot att börja, och har ingen aning vad jag har att vänta mig. Om det kommer att kännas helt rätt eller inte. Men det tror jag nog. Så i morgon kväll vid den här tiden sitter jag förhoppningsvis på mitt internatrum. Internatföreståndaren skulle vara så snäll och hämta mig vid tåget. Det lyfte en enorm oro från mina axlar, tänk vilka fina människor det finns!
 
Nu ska jag packa det sista som går att packa för ikväll (smink och mobilladdare får vänta till i morgon) och sen ska jag mysa upp mig i soffan med en kopp te och Metallicabus. Hur ska jag klara mig utan min gofia?
 

Bild från min och Metallicas skogspromenad i veckan.
 

Junikväll

Sommarkväll på balkongen. Junivärme. Hunden sover med huvudet på min fot. Bredvid mig på bordet står en skål som nyss innehöll jordgubbar och lättvispad grädde. Vi kom nyss in från en lång promenad runt byn. Kvällen är varm och tyst. Bara bilarna hörs från gatan, ibland nån enstaka fågel.
Sommaren när den är som bäst. Livet när det är som mest.

Oron för framtiden är borta. Jag vet vad som väntar i höst. I augusti åker jag mot Töreboda för att påbörja mitt år som floristlärling. Det löser sig. Det nattsvarta tvättas bort. Det kommer kanske att ordna sig trots allt.

Jag fortsätter att njuta av kvällen. Av lugnet, värmen, sommaren. Det enda som saknas är Han som jobbar kväll. Men snart har han semester.

All is well.

Mattes hjärta






Mattes goaste hund, som jag älskar dig. Att få vakna på morgonen och känna att du ligger tätt intill mig. Se hur glad du blir av att se mig och bara kramas, mysa och gosa. Få en massa härliga pussar på händer och armar och sen vill du helst ligga kvar och mysa mer när jag går upp. Älskade Metallica ♥

Dags för valpkurs!

Idag ska vi äntligen få börja vår valpkurs, vad spännande det ska bli! Jag gick en tur till brukshundsklubben med Metallica i morse för att se var den låg, så då passade vi på att se oss omkring och träna lite så att allt inte är helt nytt ikväll.
 
Passade även på att prova ett par agilityhinder som stod där. Vet ju inte vad de kallas men det var en väldigt tvär "ramp", ett vipphinder och en "bro" av något slag. Den branta väggen grejade hon på en gång med en godis som lockning, och vippbrädan tog hon också fastän hon hoppade av lite för tidigt. Bron däremot gick hon bara halva, sen tyckte hon att det räckte och hoppade ner. Kanske får testa lite agility med henne framöver. För några dagar sedan lekte hon och hoppade över husses ben också, så hon kan om hon vill, vår lilla fröken.
 
Nu har hon suttit/legat i hallen och väntat på att husse ska komma hem i över en timme, men nu kom han äntligen!

En fullspäckad helg

Hjälp vad länge sedan jag skrev något. Skyller på att jag mest surfar på surfplattan nu för tiden och den är ingen höjdare att skriva blogginlägg på. Här rullar dagarna på, på fredag vankas det skolavslutning för min del, men jag jobbar på vad jag ska sysselsätta mig med i höst och håller tummarna för att allt ska gå som jag vill. Men mer om det när det börjar klarna.
 
Helgen har varit helt underbar! I fredags var jag på avslutningsmiddag med min fina responsgrupp hemma hos Carina i Bollnäs. God mat, gott vin och en massa skratt och snack. Superhärligt! Kommer bli så himla sorgligt att skiljas ifrån dessa fina människor, men vi får allt se till att hålla kontakten så att vi får veta hur det går för varandras texter.
 
I Lördags fick vi besök av Sandra med hundar på förmiddagen, så Metallica fick leka med Lempi. Det är då man inser hur stor hon börjar bli, hon var lika hög som Lempi i mankhöjd! Vår lilla fislisa, bara 4 månader. Var ska det här sluta?
 
När de hade åkt drog jag iväg på en loppisrunda och gjorde några små fynd. Bland annat ett par små dukar, en liten kruka och ett kaffefat med dekoren Blå Aster. Stannade till hos mina föräldrar och fikade och myste med mitt näst äldsta syskonbarn Edvin som fyllde två år för två veckor sedan.
 
På kvällen tog jag och Jonas med oss Metallica och gick ner till fotbollsplanerna så att hon fick springa och leka lite, plus att vi tränade inkallning och lite annat nyttigt, och hon är så duktig att ha lös, kommer fint om man ropar på henne (så länge man har godis, förstås)
 
På söndag var det mors dag, så vi började dagen med att åka till mina föräldrar för att lämna blommor till mamma. Det blev fika i trädgården och Metallica fick vara lös hela tiden. Hon höll sig för det mesta hos oss, förutom ett par utsvävningar över den nedklippta häcken till grannens tomt, men överlag funkade det bra. Vi har brukat binda henne med ett långt rep annars för att slippa passa på henne hela tiden, men i och med att hon blir bättre och bättre att ha lös så fungerar det ju, och det tycker jag är kul. Blir så stolt över henne och allt hon lär sig.
 
Vi åkte sedan hemåt för att äta lunch hos Jonas farmor och vidare till Jonas föräldrar för middag. En riktigt fullspäckad helg med en massa familjemys. Precis så som jag vill ha det. Skulle inte byta bort att bo såhär nära våra familjer för någonting i världen.
 
 
 
 
Några äldre bilder på husse och Metallica, de nyare hade jag visst inte lagt in från kameran än.

Den tiden på året

Det går mot sommar. Gräset blir grönt, träden får nya löv. Och skolan slutar. Pang liksom. Vad göra nu? Söka jobb, plugga vidare? Men vad, var, hur? Ännu ett år och jag har inte blivit något mer. Är fortfarande ingen, inget. Var skulle det finnas en plats för mig? Samtidigt som jag vill njuta av sommar, värme och att Jonas snart är ledig. Att vår fina valp växer så det knakar och bara blir vackrare och mysigare för varje dag som går.

Det ordnar sig tillslut. Det gör det alltid. Men jag önskar så att jag kunde se var det bär hän. Att jag bara hade nån liten aning. Slapp stå rådvill och slänga mig ut i det okända såhär.

Om jag bara vore bra på något. Hade något att skryta med. Men så är det inte.

Valborgsmys

Så här valborgsledigheten kommit och gått, och vi har haft en mysig minihelg tillsammans. Sista april firade vi i sällskap med Jonas familj och släkt. God mat, mysigt umgänge, sällskapsspel och vin. Metallica var med och busade för fullt med alla.

På onsdag kom Sandra med Lempi och Takida och umgicks med oss hela dagen. Jonas bröder var också med, så vi spelade både tv-spel och sällskapsspel och hade hur kul som helst. Hundarna fick träffas och busa, även om de mest sov hela dagen. Tur att vårat lilltroll kan ta det lugnt också fast hon har besök.

Nu är det tillbaka till vardagen i några dagar, med skola för mig på tisdag (när jag ska få tillbaka mitt manus från långinlämningen, spännande!) innan vi åker till stugan på onsdag. Mysigt! Hoppas vi får bättre väder nu än senast jag var där, då det regnade i en vecka i sträck. Det här är det bästa med att bo som vi gör, med i stort sett hela våra familjer inom bara ett par mil. Jag älskar att träffas och umgås med min och Jonas familj, att äta middag eller bara fika ihop. Spela spel, leka med barnen, åka på små utflykter, till badhuset eller palatset. Det finns ingen plats jag hellre skulle vara på än här.

Nu hoppas vi på finare väder så att våren drar igång. Det är ju maj, för guds skull!








Lugnet efter stormen

Vaccinationen igår gick bra, Metallica pep just när hon fick sprutan, men sen var det bra igen. Dock är hon inne i en pipig fas och går runt här hemma och gnäller för ingenting, så jag var inte direkt förvånad över att hon pep till.
 
Efter besöket hos veterinären tog Jonas med sig Metallica hem medan jag stannade kvar hos mamma och pappa och fick hjälp med deklarationen och att byta till sommardäck på bilen. Pappa konstaterade att stötdämparna behöver bytas, så läre fixa det innan besiktningen. Annars funkar den bra, min gamla skrutt Uffe :P Får skämma bort honom med en rejäl rengöring i helgen, det behövs.
 
Var fruktansvärt hängig och trött igår, med en vansinnig huvudvärk, så jag la mig på spikmattan en sväng medan Jonas lagade mat. Han var snäll och tog Metallica hela kvällen igår så jag fick vila min spända axel. Ska bli så skönt att gå iväg på massage i morgon. Sen har syster-yster klädparty ikväll, får se om jag orkar ge mig iväg på det eller om jag ska stanna hemma.
 
Metallica har varit riktigt snäll och duktig idag, vi gick upp vid åtta och istället för att gå och lägga oss igen efter hennes frukost så stannade vi uppe. Har försökt att hålla allt så lugnt som möjligt idag då hon varit väldigt stressad och uppe i varv de senaste dagarna, och det har funkat. Det får bli några lugna hemmadagar ett tag nu så att hon får ta igen sig lite. Det tog nog på krafterna att utsättas för hela min familj, med tre småbarn på 1, 2 och 3 år, i helgen.
 
Och just det, i morgon har hon varit här i en månad. Tiden går så jäklans fort!
 
Bild från 17:e Mars, dagen då vi hämtade hem henne. Lillskruttan med hängöron <3

Puh!

Det är inte helt lätt att vara valpägare alla gånger, särsklit inte med en Metallica som är både envis och ihärdig. Det har slitits både ett och annat hårstrå i helgen (på mitt och sambons huvud, bör kanske tilläggas), samtidigt som hon emellanåt har varit hur lugn, go och harmonisk som helst. Valp i ett nötskal, kanske? Det frestar på lite att inte riktigt veta om det är såhär det ska vara, om alla går igenom sådana här stunder eller om det är vi som gör något fel. Jag är ju så frukatsvärt rädd för att misslyckas, i allt, men särskilt när det gäller fostran för min älskade, lilla hund. Jag vill för allt i världen att hon ska ha det bra och växa upp till en trygg och glad hund.
 
Bitandet är något vi försöker få bukt med. Jonas är fredad eftersom han gjort klart vem som bestämmer för länge sedan, men jag är fortfarande utsatt, även om det har blivit bättre. Och i takt med att hon växer når hon ju upp både här och där, så nu når hon att få upp nosen på köksbordet om hon slänger sig upp på bakbenen, något vi inte tolererar. Men att pränta in det i lilla fröken är allt annat än lätt.
 
Igår kväll var hon riktigt uppstressad och körde ett rejält rejs i samband med att vi skulle äta och att hon skulle få sin mat. Det är alltid lite extra hektiskt just de stunderna, Metallica tror ju att hon håller på att dö om det tar två minuter extra för henne att få sin mat, haha. I samband med det så hinkade hon i sig vatten, så pass att vi fick stänga till köket där hon har vattenskålen. Jag sa till Jonas att det här kommer att sluta med att hon kräks, och mycket riktigt. Klockan fyra i morse (efter att jag drömt mardrömmar om spyor, ironiskt nog) vaknade jag av att hon hulkade och hade sig och lade en rejäl kräka på filten i sin korg. Jippie. Jonas fick hjälpa till att torka och ta reda på filten medan jag och Metallica gick ut en sväng. Sedan somnade hon om som om inget hade hänt och hon har inte visat några tecken på att må dåligt i övrigt, så det var nog en stressreaktion.
 
Idag ska vi till veterinären för vaccination. Hoppas det går bra. Kan tänka mig att det blir lite gnäll (vi har ju en dramaqueen, som de flesta eurasier) men det ska nog inte vara några större problem.
 
Nu ska jag njuta av lugnet en stund medan Metallica sover, innan nästa ryck drar igång.
 
Mattes knäppis, älskar dig i alla lägen!

Härliga dagar

Jag har varit riktigt bortskämd de senaste dagarna. Natten mellan lördag och söndag sov Jonas och Metallica i vardagsrummet så att jag fick sova ut ordentligt, det har varit dåligt med sömn för min del sedan vi fick hem lillskruttan, jag har gått in i nån sorts mamma-mode och vaknar så fort hon gör ett ljud. Eller något annat gör ett ljud för den delen, nackdelen med att det börjar bli vår är att vansinneskörningarna längs med Långatan har börjat igen, suck...
 
Men söndagsnatten var hur bra som helst och jag vaknade pigg och utvilad. Sen samma kväll stängde jag in mig i sovrummet, lämnade en busig vovve åt husse och fick lite plugg gjort. Responsade texter, läste novell och skrev inte mindre än 7 sidor på mitt projekt. Äntligen, efter att ha suttit fast i närmare två månader. Metallica höll på att driva Jonas till vansinne med att göra allt hon vet att hon inte får, så jag tycker lite synd om honom. Men det var en välbehövlig stund av egentid för mig, för annars ska lillfia vara med mig så fort hon kan.
 
Idag har vi haft en riktigt bra förmiddag. Efter att Jonas gått till jobbet sov jag och Metallica till strax före åtta då vi gick ut en sväng, sedan busade hon på en liten stund innan hon somnade om och vi sov till halv tolv. Jädrans vad tacksam jag är för att jag har en morgontrött valp. Vi gick ut, hon fick sin frukost och sedan röjde hon järnet här hemma i en timme, innan hon slocknade och hon sover än. Så jag har hunnit med att redigera gårdagens 7 sidor i projektet och sammanställa ny text för respons. Guld värt!
 
Snart kommer Jonas hem, då ska vi iväg och göra lite ärenden. Bland annat köpa nytt foder till Metallica. Ska bli spännande att se vad hon tycker om att få en ny smak. Hon har ätit Eukanuba Kyckling nu, men vi ska testa Lamm och ris den här gången och se hur det går. Hon åt Royal Canin från kenneln, men då vår lokala djuraffär säljer Eukanuba och jag gärna vill stötta henne så valde vi att gå över på det.
 
Senare ska jag åka till syster och låna deras lilla hundbur. Vi fick ju vår nya förra veckan och den är för stor för att få plats i min lilla golf, och jag vill gärna köra min bil när jag ska till skolan. Så för att kunna lämna Metallica hos mamma innan skolan behöver jag ha en bur i min bil. Visst skulle jag kunna köra kombin, men jag vågar inte riktigt ta den till "stan" än. Nästa gång, kanske.
 
Bjuder på en bild från häromdagen. Ska lägga upp några fler i ett eget inlägg senare :)
 
 
 

Spring shopping

Klickade hem lite smått och gott ifrån H&M för ett tag sedan, och nu är dessa godsaker påväg hem till mig. Det blev väldigt svart och vitt insåg jag, ganska typsikt mig, men nu när jag är rödhårig igen så behöver jag inte så mycket färg på kläderna. Och grått är ju min favoritfärg, dessutom. Det blev, utöver de här plaggen, en grå tröja på rea för 20 kr, som hittat!
 
Hoppas på en klänningssommar, och att lilla vovven inte ska äta upp alla mina nyinköp.

Aprilväder

Har sagt det förr och jag säger det igen, det är inte klokt vad dagarna går fort. Det är full rulle här hemma mest hela tiden, men igår smet jag iväg och lämnade Metallica med Jonas för att åka och hälsa på min bror (som också heter Jonas) och deras lilla bebis. Herregud, vilken liten sötnos, med betoning på liten. För en millisekund så övervägde jag att byta bort henne mot Metallica, men jag ångrade mig ganska snart. Nog för att de är helt underbart goa när de är sådär små, men här nöjer vi oss med vår valp ett bra tag.
 
Hade med mig några virkade presenter till lillflickan också, som blev väldigt uppskattade av hennes storebror.
 
Virkade godsaker i en egentillverkad presentlåda
 
Idag har jag och Metallica varit till mamma och hälsat på. Jag körde Jonas kombi helt själv för första gången, läskigt! Men det gick jättebra. Metallica har fått röja järnet ute i trädgården, så hon somnade som en stock när vi kom hem. Det är så kul att kunna låta henne vara lös ute, hon tycker ju om det så himla mycket och leker med kottar och kvistar och allt vad hon kommer åt. Synd bara att hon har lite knäck i lurarna ibland och inte lyssnar när matte ropar att hon ska komma, men hon blir väl bättre på det så småning om också. Det lönar sig ju att komma till matte, då får man godis!
 
Nu ska Jonas iväg på gymmet och förhoppningsvis tänker Metallica sova ett tag till så jag hinner virka lite, har kommit på en ny kakidé som jag vill prova, men det är mycket svårare att virka när man har en nyfiken hund mitt i alltihop som vill dra i garnet och stjäla grejer.
 

Tiden går fort!

Shit vad dagarna går! Påsken flög förbi, men den har varit riktigt härlig med fint väder och massa mys med våra nära. Vi har hunnit med att fira med både min och Jonas familj och Metallica har fått hänga med på massa bus.
 
Och så har jag hunnit med att bli faster igen, till en liten tjej som ska heta Agnes, vilken lycka!
 
Igår blev Metallica 10 veckor och vi fick besök av min bästa kompis, hennes kille och hennes två mysiga hundar. Metallica blev bortskämd med nytt godis och vi fick den nya buren och fällen som hon ska ha i vår kombi, nu har hon en bur som kommer att passa även när hon blir större. Metallica tyckte att det var jättespännande att träffa Sandras hundar, men de var inte lika överförtjusta i henne. Men det kommer nog när hon blivit lite större och de har hunnit lära känna varandra. Kul att Metallica var nyfiken och ville hälsa och busa med Lempi och Takida i alla fall, hon är inte så blyg av sig, även om hon kan backa lite i början när hon möter någon ny, men för det mesta går hon fram och hälsar sen.
 
Vilken dröm hon har varit att gå med i koppel idag. Kan det bero på det smaskiga godiset som hon vet att matte har i fickorna nu? Hon lär sig fort, lilla damen.
 
 
Lempi och Metallica


bloglovin